Vallentunafallet - en g�ta... (kopiert fra https://sites.google.com/site/ufologist52/Home/artiklar/artiklar-2010/vallentunafallet---en-gaata-som-vaentar-paa-loesning)

 Bj�rn  H�gman (GICOFF) vid platsen d�r G�sta H�ger s�gs upp i ljusskenet. Foto: AFU:s bildarkiv

V�ren 1974 intr�ffar en v�g av ufoobservationer i det lilla samh�llet Vallentuna, strax norr om Stockholm. Det rapporteras om stora lysande f�rem�l p� l�g h�jd, st�rningar p� teve och telefon, str�lningsskador p� vittnen med mera. Den stora m�ngden rapporter resulterar i att det lokala hemv�rnet genomf�r Operation S, d�r 50 hemv�rnsm�n och 15 ufologer deltar. H�ndelserna kulminerar den 23-24 mars 1974 med en m�ngd n�robservationer samt ett av de m�rkligaste ombordtagningfallen i svensk ufohistoria.

 

Klockan �r fem minuter �ver tolv natten till l�rdagen den 23 mars. G�sta  H�ger �r p� bes�k hos n�gra v�nner i f�rsamlingshemmet i Markim. Han g�r ut f�r att f� en nypa frisk luft. Men ist�llet f�r att g� in igen forts�tter G�sta att vandra bort fr�n f�rsamlingshemmet. Det �r som om en inre kraft styr honom att ta en skogsv�g som han annars inte brukar g�. Natten �r stj�rnklar och kall. Efter att ha passerat ett torp ser han tv� runstenar vid sidan av v�gen. Mitt f�r stenarna ligger en bergklack. Pl�tsligt dyker ett bl�ndande ljus upp p� v�nster sida om v�gen. Ljuset �kar i styrka. Det n�rmar sig snabbt och G�sta kastar sig �t sidan i ett dike f�r att undvika att tr�ffas av det starka ljuset. Sedan minns han ingenting mer f�rr�n han st�r framf�r d�rren till sitt hus i Lindholmen. N�r hans fru �ppnar d�rren f�r hon en chock. G�sta h�ller en n�sduk f�r pannans h�gra sida d�r han bl�der ur ett djupt s�r och h�gra kinden �r l�tt br�nnskadad.

 G�sta H�ger p� Danderyds Sjukhus 1 april 1974. Obs jacket i pannan. Foto: H�kan Blomqvist

En m�ngd ufologer deltar i unders�kningar av h�ndelserna i Vallentuna: Sten Lindgren och Bertil Kuhlemann, Arbetsgruppen f�r UFO-Identifiering; flera medlemmar fr�n G�teborgs informationscenter f�r oidentifierade flygande f�rem�l (GICOFF); Jan-Ove Sundberg, UFO-Sverige, jag sj�lv (AFU) samt kemisten Arne Groth. Sten Lindgren kontaktar �verl�kare Ture Arvidsson, hypnosspecialist vid Danderyds sjukhus. Han genomf�r tv� hypnoser med G�sta H�ger, 1 april samt 20 maj 1974. Jag deltar vid dessa hypnoser som ocks� bandas.

Vid den f�rsta hypnosen utspinner sig f�ljande konversation:

Ture Arvidsson (TA): Nu skall vi f�rflytta oss tillbaka till den d�r fredagen, d� du hade varit p� en tillst�llning och d� du gick hem. Du gick d�r p� v�gen fram�t och nu skall du ber�tta vad som h�nder.

G�sta H�ger (GH): Jag kommer till ett v�gsk�l.

TA: Ja, du kommer till ett v�gsk�l.

GH: Jag dras �t h�ger.

TA: �r det m�rkt?

GH: Ja, m�rkt och stj�rnklart och kallt.

TA: Vad h�nde sen?

GH: P� v�nster sida av v�gen st�r tv� runstenar. Mitt f�r runstenarna d�r ligger en bergklack. Helt pl�tsligt kringv�lvs jag av ett ljus.

TA: Blir du r�dd d�?

GH: Ja, Det kom fr�n v�nstra sidan v�gen. Jag bl�ndas. Det �r m�rkt. Ljuset tilltar i styrka. Det finns inte s�nt ljus� Det g�r inte att beskriva.

TA: �r det det kraftigaste ljus du sett n�gon g�ng?

Gh: Ja, Jag kastar mig i sn�n.. Jag lyfts rakt upp, f�rs�ker slita mig l�s. Det g�r inte, jag h�lls fast.

TA: Blev du v�ldigt r�dd d�?

GH: R�dd, jag var livr�dd.

TA: Hur h�gt upp i luften tror du att du var?

GH: Sv�rt att s�ga, 10 meter, kanske 15 meter.

TA: Kommer du ner sen d�?

GH: Nej, jag vet inte.

TA: Vad h�nde sen d�?

GH: Sm�rta i kinden. Det svider till. Sen s� k�nner jag inget mer.

TA: Vad h�nde sen?

GH: Jag �r hemma.

TA: Du vet inte hur du kom hem?

GH: Nej.

TA: Minns du inte det?

GH: Nej.

TA: Du vet inte alls hur det g�tt till?

GH: Inte n�gonting. Det �r slut.

TA: Vad tror du att detta har varit f�r n�gonting?

GH: Inte en aning.

TA: Du har aldrig varit med om n�got liknande f�rut?

GH: Nej.

TA: Det h�r ljusskenet kom det fr�n skogen eller fr�n himlen?

GHA: Rakt uppifr�n.

TA: Var det varmt ocks�?

GH: Nej. Ingen v�rme, ingen kyla. Jag s�g m�nniskor.

TA: Jas�, vilka d�?

GH: Jag vet inte.

TA: Var var det? Var dom p� v�gen eller var de i skyn?

GH: Dom var i ljuset.

TA: Ljuset? Hur s�g dom ut?

HA: (�ngestskrik)

TA: Var det ot�ckt? S�ja, var alldeles lugn.

GH: Dom tar mig (skrik) dom tar mig!

TA: Vilka dom? S�, ta det lugnt, bara lugn, bara lugn.

GH: Dom tar mig, dom tar mig (skrik�)

TA: �r det ot�ckt? Ser dom ut som m�nniskor?

GH: Nej, det g�r dom inte. Dom �r genomskinliga.

TA: Hur m�nga �r dom?

GH: Fyra.

TA: Det �r ingen fara, s�ja, s�ja. Du ska k�nna dig lugn, lugn (Harald ligger och sparkar och sl�ss, om�jligt att h�ra vad han s�ger).

TA: Ser du dom hemma ocks�?

GHA: Nej.

TA: �r dom med dig? Nu sl�ppte dom dig, va?

GHA: Ja� g�rden.

TA: G�rden, var dom med �nda till g�rden?

GH: Dom sl�ppte mig p� g�rden.

TA: Det kommer att bli fint nu. �r du lugn nu?

GH: Jag orkar inte.

TA: Vad �r det som �r slut?

GH: Jag orkar inte mer.

TA: Du kommer att m� v�ldigt fin efter det h�r. Vad tror du detta h�r var f�r n�got?

GH: Jag vet inte.

TA: Dom h�r har du inte ber�ttat om f�rut, dessa figurerna. Inte f�r n�gon m�nniska?

GH: Jag har inte v�gat ber�tta f�rut om detta.

 

Ture Arvidsson tar upp G�sta H�ger hypnosen och de sitter och sm�pratar en stund:

 

GH: �r jag hemma?

TA: Nej, du �r p� Danderyds sjukhus. Du har varit i hypnos nu. Kommer du ih�g vad som h�nt, vad du har ber�ttat och s�?

GH: Ja, jag vet vad jag har upplevt.

TA: Du var v�ldigt r�dd ett slag, ca�?

GH: Ja, JAA (h�gt)� Jag s�ger ingenting mer (uppr�rt).

TA: Hur k�nner du dig nu d�? M�r du b�ttre?

GH: Ja.

TA: Vad tror du att det h�r kan vara f�r n�gonting?

GH: Kan inget s�ga.

TA: Du har ingen f�rest�llning� Men du vart hemskt r�dd?

GH: Jag f�r inget s�ga, jag f�r inget s�ga.

TA: Du minns att du hade dom h�r upplevelserna?

GH: Jaa� dom s�g inte ut som m�nniskor�

TA: Dom s�g inte ut som m�nniskor?

GH: Nej! Nej! Inga m�nniskor.

 

D�refter sl�pps Sten Lindgren, bokf�rl�ggare Robert Larson och jag in i rummet. Ture Arvidsson ber�ttar i korthet vad som h�nt och gruppen s�tter sig ner f�r att st�lla flera fr�gor.

 

Robert Larson (RL): Du som �r van vid hypnos� hur v�rderar du detta som har sagts?

TA: F�r mig �r det fullkomligt of�rklarligt.

RL: �r det sanningen som brukar komma fram vid s�dana h�r tillf�llen?

TA: Jaa, man brukar tala sanning i hypnos, det brukar man.

�

RL: Dom f�ljde med dig �nda fram till huset och f�rst d� sl�ppte dom. Vad sa dom d� till dig?

GH: Jag f�rstod inte vad dom sa.

RL: Talade dom med varandra?

GH: Ja, jag f�rstod inte vad dom sa. Jag ville bara skydda mig.

�

H�kan Blomqvist (HB): Var dom stora eller sm�?

GH: Ja, dom var ganska stora.

Sten Lindgren (SL): St�rre �n dig sj�lv?

GH: Ja, omkring 1,80-1,90, kraftiga.

�

RL: Hade dom �gon och huvud?

GH: Ja, ja. Dom hade �gon. Jag s�g inget som �ron eller h�r. N�sa och mun och �gon s�g jag. En av dom drog jag omkull.

HB: Slog han i backen d� eller?

GH: Jag vet inte. Dom andra s�g tag i honom och hj�lpte honom.

RL: Hur k�ndes det att ta i honom. Var det fast som att ta i en m�nniska?
GH: Nej, jag vet inte. Jag tog bara och s�g tag i honom. Han bara liksom �kte undan och d� str�ckte dom andra sig efter honom och lyfte upp honom igen.

RL: Du sa vid ett tillf�lle att dom var genomskinliga?

GH: Ja, jag kunde se ljuset genom dom.

�

SL: H�rde du om dom kommunicerade med varann, med n�got spr�k eller liknande?
GH: Ja, med n�got slags signaler. Det var melodiskt.

�

RL: Hur gick det till n�r du gjorde illa �gat?
GH: Jag ramlade ner ur ett tr�d n�r jag var 4 � �r. Det var en gren som k�rde in i �gonbrynet, exakt d�r jag har detta m�rke. Den tr�ngde in under �gonbrynet och slet ur �gat ur �gonh�lan.

�

TA: Du �r helt �vertygad om att det h�r var verkligt och att du slogs f�r livet och s� vidare?

GH: Ja, annars hade jag inte fr�gat mina bekanta som var med p� den d�r tillst�llningen om jag hade gjort n�gra tokigheter d�r. Jag tvivlade ju p� mig sj�lv, att jag hade upplevt.

 

�

RL: (till TA) Vad �r din uppfattning om det h�r s�ret? Hur har det uppkommit?

TA: S�ret �r ett kross�r, som man s�ger. Det uppkommer om man sl�r n�got h�rt � n�nting har tagit d�r, men vad det �r det vet man ju inte.

RL: Det framkom inte hur det gick till n�r s�ret�?

TA: Nej, ja, du sa att det sved. S�rkanterna ligger inte intill ordentligt och d�rf�r blir det ett �rr. Det �r precis d�r som grenen en g�ng g�tt in. Det gamla �rret g�r lite l�ngre ut bara. Men det har tagit precis mitt i �rret. Verkar som om han hade en blodutgjutning i �gat.

�

TA: (om �br�nnskadan�) H�r ser man, det h�r kallas f�r dermatit, det �r en inflammation i huden, en ytlig inflammation i den yttersta delen av huden. Det ser n�stan ut som n�r man �r �verk�nslig mot ett medel. Det �r egentligen inte ett br�nns�r. Br�nns�r ser inte ut precis p� det s�ttet.

SL: S�g du att du fick ett slag eller bara upplevde du det?

GH: Jag bara k�nde den br�nnande sm�rtan.

SL: Hade dom n�gra instrument eller n�t s�nt, dom h�r fyra?

GH: Jo.

SL: I vilket l�ge blev du behandlad? St�ende?

GH: Ja.

 

Den andra hypnosen utf�rs p� Danderyds sjukhus den 20 maj 1974. Harald Andersson beskriver varelserna p� samma s�tt men s�ger f�rst att de ser ut som indianer. De har n�gon form av huva som gl�nser som silver och att det flimrar som en str�lglans kring dom. Vid flera tillf�llen s�ger Harald att han �r f�rbjuden av varelserna att ber�tta mera.

 

TA: Vad tror du att dom vill dom h�r varelserna?

GH: Jag f�r inget s�ga. F�r inte s�ga n�gonting.

TA: Hur har du f�tt det h�r s�ret i pannan?

GH: Skadad, jag vart skadad.

TA: Hur gick det till?

GH: Jag f�rsvarade mig. Dom skulle sticka mig. Dom satte en apparat.

TA: Hur s�g den ut?

GH: Jag f�r inget s�ga, nej.

TA: Du f�r ingenting s�ga?

GH: Nej, nej, fr�ga mig inte (andas tungt, gr�ter).

TA: Sa dom n�got till dig d� dom satte dig p� marken?

GH: Vi ses igen.

TA: Vi ses igen? Pratade dom svenska d�?

GH: Nej.

TA: Men du fick k�nslan av att dom sa vi ses igen?

GH: Ja.

TA: Varifr�n kommer dom?

GH: L�ngt, l�ngt bortifr�n.

TA: Har du pratat med dom n�got mer efter�t? Har dom uppenbarat sig igen?

GH: Ja. Jag har k�nt.

TA: N�r d�, natten efter?

GH: Nej, ibland. Dom �r i mig.

TA: Hur vet du att de �r i n�rheten?

GH: Jag k�nner det p� mig.

TA: Du k�nner det p� dig. Har dom planterat in n�gonting i din hj�rna?

GH: Jag vet inte.

TA: Tror du att dom har gjort n�gonting med dig?

GH: Ja.

TA: Du vet inte vad som finns innanf�r s�ret h�r inte?

GH: Nej. Dom f�rbj�d mig att s�ka l�kare.

TA: Sa dom det?

GH: Ja. Inget operativt ingrepp fr�n l�kare, absolut inte.

 

Under den andra hypnosen framkommer vid flera tillf�llen att varelserna har ett kommande syfte med kontakten. G�sta s�ger att han inte alls �r r�dd f�r dom men har f�tt n�got uppdrag. H�r kan eventuellt Sten Lindgrens id�er om v�nliga rymdbr�der p�verkat G�sta i diskussioner mellan hypnoserna. Ture Arvidsson st�ller ocks� vid flera tillf�llen t�mligen ledande fr�gor vilket kan ha p�verkat svaren. Till exempel Tures fr�ga om de planterat in n�got i G�sta hj�rna.

 

TA: Har dom sagt att du ingenting f�r s�ga?

GH: Det �r inte f�rdigt, inte f�rdigt.

TA: Hur menar du d�? �r det n�got du ska g�ra? Vill dom att du ska g�ra n�got?

GH: Ja.

TA: �r det n�got uppdrag som du f�tt? �r det n�got uppdrag som du ska utf�ra?

GH: F�r inget s�ga.

�

TA: Du g�r det frivilligt? �r det en bra sak du ska g�ra d� �t dem?

GH: Ja. Ingen tid. �r 2000. Kanske.

 

Efter hypnoserna kommer G�sta H�ger i kontakt med Arne Groth, ufointresserad kemist, d� anst�lld vid FOA. Han uppt�cker att G�sta �r mycket k�nslig f�r olika typer av str�lning och tillsammans utf�r den en m�ngd olika tester. I en intervju f�r radioprogrammet Nya dimensioner 31 oktober 1981 ber�ttar Arne Groth: �Han hade f�tt en allm�n h�jning av en del parapsykologiskt betonade k�nsligheter. N�r han gjorde elektrostenciler p� sitt arbete, s� blev dom alldeles svarta, vilket dom inte blev n�r en kamrat tog �ver och gjorde dom. Det tyder p� att det var v�ldigt kraftiga elektriska f�lt omkring honom en tid. Han hade ocks� varit l�ngsynt f�rut och beh�vt glas�gon, men nu uppt�ckte han att de inte beh�vdes.�

 

Den 29 oktober 1981 intervjuar Anders Liljegren och jag Arne Groth i min d�varande l�genhet i Sundbyberg. En del nya uppgifter om fallet kommer d� fram. Fenomenet med de svarta kopiorna varade n�gra dagar efter h�ndelsen men f�rsvann sedan. D�remot n�mner Arne Groth en annan m�rklig h�ndelse: �Det kan upptr�da egendomliga f�lteffekter kring honom. Han har ber�ttat att en g�ng ett par �r efter�t n�r han stod ensam en kv�ll och h�ll p� med en kopieringsapparat s� k�nde han en v�ldigt kraftig f�lteffekt omkring sig och n�r han v�nde sig var det en pappersbunt d�r alla papperen bara lyfte upp och snurrade runt honom och sedan l�g dom utspridda p� golvet. En tjock 500-bunt.�

 

�Han ber�ttade att om jag tar vid jacket i pannan med handflatan s� sticker det p� ett best�mt st�lle i huvudet. Det var d� jag fick id�n om det h�r med f�lteffekter. S� jag sa, backa med handen och kom tillbaka med den lite l�ngsamt. Ja, h�r k�nns det redan, sa han. D� h�ll han handflatan tio centimeter ifr�n pannan. D� fick jag klart f�r mig att n�got d�rinne p�verkas av en f�lteffekt. D� kom jag med en liten st�lbit och den k�nde han ocks�. S� tog jag en magnet och den k�nde han p� betydligt l�ngre h�ll. Reichenbach (1) gjorde f�rs�k med bergkristaller s� d� b�rjade jag plocka i min mineralsamling. Vi tittade p� en hel del mineraler. Jag riktade d� kristallaxlarna mot det h�r partiet i huvudet och n�r vi kom till bergkristall s� kunde jag backa till en, tv�, tre meters avst�nd och han k�nde stickningar i huvudet. Efter hand kom vi p� att han var k�nslig �ver hela kroppen men framf�rallt i pannan. N�r vi backade med bergkristallen s� upplevde han vid vissa avst�nd ett stick och vid vissa ett sug. N�r jag l�nade en bergkristall p� tre, fyra hekto fr�n Riksmus�et k�nde han p� hundra meters avst�nd.�

 

Arne Groth fick vid sina unders�kningar klart f�r sig att G�sta H�ger kunde k�nna p� sig n�r ufo var i n�rheten. Han upplevde heller ingen r�dsla f�r varelserna utan ans�g dom sympatiska. Arne fick ocks� reda p� att G�sta �ven l�ngt f�re ufoh�ndelsen varit vad man kallar auraseende men inte f�st sig s� mycket vid det hela. Mycket m�rklig �r en dr�m som G�sta ber�ttar om: �Ett eller tv� �r efter�t hade han en dr�m d�r han sa att det stod en liten person bredvid s�ngen och den hade ett konstigt ansikte. P�minner om en apa. N�gon annan som han inte s�g i dr�mmen sa att det var Hanuman. Han fr�gade mig vad det var f�r n�gon. Jag k�nde inte till Hanuman d� men bl�ddrade och slog och fick en l�tt rysning d� jag fick upp gamla Nordisk familjebok. Den har han inte hemma. D� slog jag p� Hanuman och d�r finns den h�r lilla teckningen av apguden.� (2)

 

Intressant i sammanhanget �r Arne Groths n�got ovanliga tolkning av upplevelserna. G�sta H�er ber�ttar att han dagen efter han blivit upplockad i ljuset gick tillbaka till platsen f�r att kolla om det fanns n�gra m�rken i sn�n men han kunde inte finna n�gra. Bland annat utifr�n det ger Arne en parapsykologisk tolkning: �Jag tror det r�r sig mycket p� n�sta materieniv�, eterkroppar, aurakroppar, p� den niv�n utspelar sig det hela. Han upplever figurerna ocks� som genomskinliga. Det �r ju inte s�kert att hans kropp verkligen var upplyft. M�rket i pannan hr jag en k�nsla av att det �r en typ av stigmatisering, av en mycket kraftig psykisk p�verkan. En g�ng senare n�r vi hade haft lite tr�ttande experiment sa han att det var konstigt att det hade tr�ngt fram en blodsdroppe p� det d�r st�llet i skinnet.�

 

Arne Groth, som avled 2006, �r kanske mest k�nd f�r sitt stora intresse f�r slagrutor och jordstr�lning. Han var medlem av Svensk slagrutef�rbundet. Det var G�sta H�ger som l�rde honom g� med slagruta. Arne hade r�knat ut att ombordtagningen var den b�sta biorytmdagen i G�stas liv, tre toppar hade sammanfallit. �Jag tror att han drogs ur kroppen och att kroppen gick hem som en zombie�, s�ger Arne i en intervju. (3)

 

G�sta H�ger �r idag 83 �r och bor nu strax norr om G�teborg. Jag ringer upp honom den 12 mars 2011 f�r att h�ra hur han ser p� h�ndelserna 1974. �nnu idag har han ingen teori om vad som h�nde. Det �verkade �vernaturligt� blir kommentaren och han ser positivt p� det hela. Kvar finns en liten grop i pannan. Samma k�nslighet finns kvar. G�sta ber�ttar att han k�nde av jordb�vningskatastrofen i Japan innan det rapporterades. �Jag ramlade omkull av st�tv�gen. Precis som om n�gon rykt undan benen p� mig.� Han har �ven k�nt av tidigare jordb�vningar.

 

En f�r mig ny uppgift �r det att f� h�ra att k�nsligheten b�rjade n�r han ramlade ner fr�n tr�det vid fyra och ett halvt �rs �lder och �gat slets ut. Sedan dess �s�g� han kommande h�ndelser och ber�ttade �ven om det f�r f�r�ldrarna. Hans mor kommenterade en g�ng �du �r alldeles f�r k�nslig�. Slagruta l�rde han sig sj�lv g� med n�r han var 14-15 �r. Fortfarande h�nder det m�rkliga saker kring honom. Papper klistrar sig fast vid h�nderna och n�r han kommer n�ra diskb�nken sm�ller det av elektricitet. G�sta vill heller inte titta p� teve f�r han upplever ett f�lt runt apparaten som han �inte trivs med�. Vi har en trevlig pratstund och G�sta �r pigg och sk�mtsam. Minnet verkar det inte vara n�got fel p�. N�r jag n�mner dr�mmen om Hanuman s� ber�ttar han �terigen vad som h�nde och hur Arne Groth slog i b�cker.

 

Den 12 mars ringde jag ocks� upp Ture Arvidsson, f d �verl�kare vid Danderyds sjukhus. Han �r idag 88 �r och h�r v�ldigt d�ligt. P� min fr�ga om hypnosen s�ger han bara att han minns h�ndelsen och tycker fortfarande den �r m�rklig. Men han har inte sysslat med fr�gan senare och n�gra ytterligare data har Ture Arvidsson inte att komma med.

 

Fr�gan �r f�rst�s hur man skall tolka G�sta H�gers upplevelse? Den har uppenbarligen ett samband med den stora ufov�gen �ver Vallentuna. Men hur mycket var yttre h�ndelse och inre upplevelse? Arne Groth spekulerar i en intervju p� ett s�tt som n�rmast kan j�mf�ras med ufologen Jacques Vall�es teorier: �Det beh�ver inte alls vara fr�ga om avancerade pl�tburkar som kommer flygande fr�n fr�mmande v�rldar. Det kan vara paranormala former av p�verkan som paradoxalt nog �ndrar v�r inst�llning till verkligheten och det inneb�r ju ocks� att dom �ndrar v�r sociala utveckling, det sociala m�nster vi lever i.� (4)

 

N�r jag idag lyssnar p� vad som s�gs under hypnoserna f�rv�nas jag �ver att Ture Arvidsson vid flera tillf�llen st�ller uppenbart ledande fr�gor. Det g�r att man m�ste vara f�rsiktig i tolkningen av det som G�st H�ger ber�ttar. Visserligen intr�ffade denna h�ndelse f�re den stora v�gen av ombordtagningsfall p� 1980-talet. Idag �r vetenskapligt inriktade ufologer betydligt mera f�rsiktiga med att godta ber�ttelser som framkommer under hypnos. Vi vet att det �r oerh�rt l�tt att suggerera ett vittne i hypnotiskt tillst�nd.

Till G�sta H�gers f�rdel skall s�gas att han inte tycks ha tagit intryck av alla p�st�enden om rymdbes�kare som d� var aktuella. Han talar aldrig om utomjordingar eller tefat. Harald betraktar bara h�ndelsen som n�got �vernaturligt som han inte kan f�rklara. Och mycket l�ngre �n s� kan vi heller inte komma idag. G�sta H�gers upplevelse f�r tills vidare st� som of�rklarad.  

 

1. Carl von Reichenbach 1788-1869. Tysk kemist som efter experiment framlade teorin att det finns en livsenergi kring alla ting vilken han kallade �odic force�.

2. Apguden Hanuman �r central i hinduisk religion. M�nga tempel �r helgade �t Hanuman som betraktas som en skyddsgud mot onda andar.

3. Clas Svahn: �Arne Groth 1926-2006�, UFO-Aktuellt nr. 2, 2007, s. 21.

4. H�kan Blomqvist: �Jag togs ombord p� ett rymdskepp fr�n en annan v�rld�, Det Ok�nda, nr. 3, 1985, s.4-7

 

H�kan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 1, 2011)

 

kopiert fra siden til H�kan Blomquist - https://sites.google.com/site/ufologist52/Home/artiklar/artiklar-2010/vallentunafallet---en-gaata-som-vaentar-paa-loesning

 

 

 

  

Ufov�gen i Vallentuna

tisdag 6 september 2011 kl 20:29 - kopiert fra  http://www.ufo.se/blogg/14887

H�kan Blomqvist har skrivit tv� artiklar i de senaste numren av UFO-Aktuellt om den s� kallade Vallentunav�gen 1974. Under n�gra veckor gjordes en serie observationer av olika ljusfenomen i Vallentunaomr�det men ocks� n�robservationer och till och med att br�nnm�rke i marken med avklippta grenar ska ha unders�kts. Det var i samma omr�de som den ber�mda H�ger-ombordtagningen �gde rum den 23 mars det �ret.

I dag var jag ute i omr�det f�r att tr�ffa Hardy Bornholm, en g�ng hemv�rnschef i Vallentuna och den som ansvarade f�r unders�kningen p� plats d� omkring 100 hemv�rnsm�n deltog i en spaningsoperation f�r att f�rs�ka finna f�rklaringen till h�ndelserna. Dock utan att lyckas.

Hardy visade sig vara en genomtrevlig och sk�rpt man och vi k�rde runt i det omr�de d�r de flesta av observationerna gjordes f�r att stanna till vid en v�g med utsikt mot Ytterg�rde d�r en person den 23 mars 1975, allts� sedan v�gen avslutats, s�g ett starkt lysande vitt klot med ett r�tt sken runt sig h�nga l�gt �ver horisonten. fr�n klotet gick r�da spetsar mot marken.

Problemet �r att observat�ren befann sig i en bil som med en hastighet av 40 kilometer i timmen var p� v�g l�ngs v�gen och det kr�ngliga och inte helt perfekta URD-formul�ret ger inget besked om bilisten stannade eller inte. Troligen inte som det verkar. Det finns en annan oklarhet i formul�ret. H�r anges f�rdriktningen till 11 grader men enligt kartan �r den snarare 80 grader.

Hemv�rnets operation p� platsen kallades �Operation Lindholmen� eller �Operation S� och sammanlagt 93 observationer finns redovisade varav de allra flesta fr�n 1974. Sj�lva operationen genomf�rdes mellan den 31 maj och 2 juni 1974 d� fyra observationer rapporterades men Hardy Bornholm sj�lv s�ger att han bara s�g n�got ljus p� mycket l�ngt h�ll.

Jag bandade en intervju med Hardy och mejlade den sedan till H�kan B som sj�lv har pratat med den gamle hemv�rnschefen och nu ska g�ra en artikel om det hela.

 

N�rkontakt i Vallentuna � g�tan lever �nnu

Publicerad 2014-03-21 08:58 |  videolink som var aktiv i mars2014

Tidningsrubriker som �Vad �r det som p�g�r i Markim?�, �Rapporterna samst�mmiga� och �Jag �kte med rymdfolket� speglade mystiken.

Exemplen �r m�nga och iakttagelserna fortsatte l�ngt in p� v�ren.

Men allt b�rjade med tv� uppskakande h�ndelser.

Det var p� kv�llen den 24 mars 1974, en kv�ll d� flera personer i omr�det drabbades av st�rningar p� sina teveapparater, det var s�ndag och tre dagar efter Hillevi Anderssons 36-�rsdag. N�gra v�nner som skulle komma �ver p� fika i bostaden i Vallentuna hade ringt �terbud och i st�llet f�rs�kte Hillevi nu f� tag p� sina f�r�ldrar som bodde i Orkesta, n�gon mil norrut.

� Men hur jag �n ringde s� svarade ingen. Till slut f�rstod jag att det m�ste vara fel p� telefonen och d� satte jag mig i bilen f�r att �ka dit. D� var klockan halv �tta p� kv�llen och v�ra tre barn f�ljde ocks� med, ber�ttar hon i dag.

Bilresan till mamma Sveas och pappa Hildors hus tog mindre �n en kvart. De �kte l�ngs mindre v�gar f�rbi Lindholmen och �ver f�lten v�ster om Orkesta. V�l framme m�ttes de av hennes pappa. Han var uppr�rd �ver att teven fungerade d�ligt och att det inte g�tt att titta p� Lennart Hylands �H�ng med�; bilden flimrade f�r mycket. Hillevi ber�ttade att hon hade f�rs�kt ringa, men att �ven telefonen verkade ha slutat fungera.

Efter en stund gick alla f�r att ta bilen d�rifr�n.

� P� v�g till bilen s�g vi hur det b�rjade lysa bakom skogen. Det blev ljust som p� dagen. Framf�r oss h�ngde pl�tsligt en j�ttestor lysande farkost som r�rde sig l�ngsamt mot norr. Det m�rkliga var att det kom ett slags signaler fr�n marken lite l�ngre bort. Det var som avhuggna ljusstr�lar som for upp i luften, och d� s�nkte sig farkosten mot dem. Vi bara stod som f�rstenade, ber�ttar hon.

Efter�t beskrev gruppen ett stort, ovalt f�rem�l som befann sig p� cirka 200 meters avst�nd. P� den lysande kroppen satt tre runda �lampor�, tv� orangelysande som flankerade en vit. Ett oregelbundet gulvitt sken verkade komma fr�n resten av f�rem�let. Som l�gst tror Hillevi att det befann sig bara n�gra meter �ver marken.

Ett par minuter efter att f�rem�let f�rst dykt upp f�rsvann det rakt upp i himlen och blev till en liten r�dorange punkt, ber�ttar Hillevi Andersson.
� Fem�ringen, hon bara gr�t, s� r�dd var hon.

I dag �r Hillevi Anderssons f�r�ldrar d�da, men i en intervju i Dagens Nyheter strax efter h�ndelsen ber�ttade Svea Andersson om det skr�mmande f�rem�let som r�rde sig bara ett par hundra meter fr�n hennes hus:

� Det var s� skarpt s� jag kunde inte se om det var n�gonting inuti det, men det r�rde sig och f�rsvann. Och d� var det som om det kom ett svar fr�n bakom skogen, str�lknippen som kom tre g�nger. Det h�ll p� i flera minuter, ber�ttade Svea Andersson.

Tjugo minuter senare var alla p� v�g d�rifr�n, ganska uppsk�rrade. Efter ett kort stopp hos Hillevis bror k�rde de vidare. Brodern, hans fru och 17-�riga dotter och Hillevis �tta�rige son f�ljde efter i sin bil. N�gon kilometer l�ngre fram fick de syn p� f�rem�let igen, fortfarande lysande. Brodern, som s�g vad som h�nde, stannade d�r de hade bra utsikt �ver v�gen mot Orkesta, medan Hillevi fortsatte fram till Hagakorset d�r hon parkerade. De b�da bilarna befann sig d� n�gra hundra meter fr�n varandra.

� Det lysande f�rem�let liksom �ramlade ned� fr�n skyn och b�rjade r�ra sig till v�nster om bilen. Mina f�r�ldrar ville att jag skulle k�ra d�rifr�n, men jag var nyfiken s� jag stannade till i en korsning med fronten mot f�rem�let som �h�ngde� intill en lada.

� N�r vi st�tt d�r en kort stund b�rjade det str�mma ett starkt vitt ljus fr�n de tre �ppningarna och hela kup�n lystes upp. Bl�ndvitt! D� var det ot�ckt. Yngsta flickan blev ordentligt r�dd och mina f�r�ldrar var oroliga f�r att ljuset skulle skada �gonen.

Efter n�gra minuter, med f�rem�let fortfarande h�ngande till h�ger om ladan, v�nde Hillevi bilen och k�rde hem f�r att ringa polisen. F�rem�let f�ljde efter innan det f�rsvann f�r gott. Men intresset f�r hennes ber�ttelse var ljumt och n�gon polispatrull kom aldrig.

Senare visade det sig att en rad personer i omr�det sett starka ljus r�ra sig �ver himlen den 23 och 24 mars.

En �nnu m�rkligare iakttagelse hade gjorts, bara n�gra hundra meter d�rifr�n, ett dygn tidigare:

Klockan hade passerat midnatt natten mot den 23 mars 1974 och skolvaktm�stare G�sta H�ger var p� v�g hem fr�n en fest p� f�rsamlingshemmet i Markim. Ovanf�r gnistrade stj�rnorna och luften var kall vilket gjorde den 3,3 kilometer l�nga promenaden till Lindholmen mindre angen�m. Efter 500 meter sv�ngde han ned p� den v�g som m�nga i dag kort och gott kallar H�gerv�gen efter h�ndelserna f�r 40 �r sedan. Det var dock sent p� natten och n�gra vittnen har aldrig g�tt att hitta.

Halvv�gs mot Granby finns �nnu i dag ett par stora stenar till v�nster om v�gen och lite l�ngre fram en runsten fr�n 1000-talet med en l�ng och vacker inskription som ber�ttar att stenen rests till minne av Bj�rn, Kalvs broder. N�gonstans f�re den b�rjade H�ger inse att m�rkret h�ll p� att f�rbytas i ljus. Ett bl�ndande sken d�k upp till v�nster om honom f�r att allt mer �ka i styrka. Till slut kastade sig H�ger ned i ett dike f�r att inte tr�ffas av det som s�g ut att vara p� v�g mot honom. D�r f�rlorade han medvetandet. N�r han vaknade till stod han framf�r den egna ytterd�rren p� Tr�dg�rdsv�gen i Lindholmen. Han hade ett bl�dande s�r i pannan och h�ger kind var svedd. Hur han hade tagit sig de dryga tv� kilometerna hem mindes han inte. Kanske hade han slagit huvudet i en sten n�r han kastade sig undan ljuset.

Vid tv� tillf�llen, i april och maj 1974, f�rsattes G�sta H�ger i hypnos av �verl�kare Ture Arvidsson p� Danderyds sjukhus. Arvidsson hade gjort sig k�nd f�r att f� r�kare att sluta r�ka, men nu handlade det om n�got annat. Under hypnosen ber�ttade H�ger om ett starkt ljus, och om hur han sv�vade upp i luften. P� en inspelning h�rs H�ger ber�tta hur han i ljuset f�r se n�got som han liknar vid fyra genomskinliga m�nniskor. N�r Ture Arvidsson fr�gade hur dessa ser ut skrek H�ger av r�dsla: �Dom tar mig! Dom tar mig!� och fortsatte skrika och sparka tills hypnosen m�ste avslutas i f�rtid. Under den andra hypnosen ber�ttade H�ger att han f�tt ett uppdrag, men inte f�r s�ga vilket, att de fyra kommer �l�ngt, l�ngt bortifr�n� och att han �r v�ldigt r�dd.

Den som vill kan f�rst�s tolka G�sta H�gers ber�ttelse som en bekr�ftelse p� att han blivit ombordtagen p� ett fr�mmande rymdskepp. Men man ska veta att n�gra ufointresserade personer befann sig i rummet under hypnosen och att flera fr�gor var ledande. Samtal f�re hypnosen kan ocks� ha skapat en f�rv�ntan att komma med vissa svar.

�ven f�rsvaret drogs in i h�ndelserna i Vallentunaomr�det, om �n inofficiellt. Hillevi Andersson kontaktade n�mligen inte bara polisen utan ocks� F�rsvarets forskningsanstalt, i dag Totalf�rsvarets forskningsinstitut, d�r hon fick tala med den handl�ggare som hade hand om ufofr�gor, Tage Eriksson.

Tage Eriksson, som utsetts till ufohandl�ggare 1965, och var en benh�rd skeptiker, f�reslog att det Hillevi Andersson och de �vriga sett var n�got slags ballonger. Men snart skulle Tage Eriksson f� anledning att fundera �ver sin f�rklaring. Den 2 april n�ddes han av en kopia av det som f�rsvaret kallade �Rapport �ver ljus- och ljudfenomen�, ett formul�r d�r iakttagelser av oidentifierade f�rem�l i luften registrerades.

Rapporten hade ringts in till major Bj�rn Svanstr�m vid K1 av hemv�rnschefen i Vallentuna, Hardy Bornholm. Bj�rn Svanstr�m hade i sin tur vidarebefordrat den till underr�ttelse- och s�kerhetsavdelningen p� �stra milit�romr�det och till F�rsvarsstabens underr�ttelseavdelning. D�rifr�n gick en kopia till Tage Eriksson som inte bara kunde l�sa om Hillevi Anderssons ovanliga upplevelse utan ocks� om G�sta H�gers.

Och det skulle bli Hardy Bornholm som fick ta emot allm�nhetens rapporter. Som lokal hemv�rnschef var han k�nd i samh�llet och den som m�nga valde att v�nda sig till. Ljusklot, br�nnm�rken p� marken och str�lar som verkade skickas upp mot himlen var bara en del av alla de iakttagelser som n�dde honom.

� Jag talade nog med alla som sett n�got. Och jag �nskar att jag kunde f� ett svar p� vad det var de s�g, s�ger han i dag.

Fr�n b�rjan var Hardy Bornholm �vertygad om att det som syntes p� himlen var milit�ra experiment, kanske ryska. N�got som inte var s�rskilt l�ngs�kt 1974. Men med tiden blev han tveksam.

� En av iakttagelserna som jag inte hittade n�gon f�rklaring till var n�r en familj i Lindholmen s�g ett ljus som verkade st� p� en kulle d�r det oscillerade och skiftade f�rg. Runt ljuset r�rde sig mindre f�rem�l, och s� lyfte det. N�r jag senare kom till platsen hade jag med mig brandchefen i Vallentuna och tillsammans kunde vi se n�got som liknade br�nnm�rken p� kullen d�r ljuset befunnit sig. Marken var svedd, helt enkelt.

Drygt tv� m�nader efter de f�rsta vittnesm�len och m�nga tidningsartiklar senare var det dags att en g�ng f�r alla f�rs�ka avsl�ja fenomenen. En stor operation skulle genomf�ras i omr�det mellan Markim och Orkesta: �Operation S� d�r S stod f�r Spaning. Tre ufointresserade, Sten Lindgren, som sj�lv ans�g sig st� i kontakt med rymdvarelser, Bertil Kuhlemann, som sedan l�nge samarbetat med Lindgren och slagrutemannen Arne Groth som ocks� arbetade p� FOA, var n�gra bakom initiativet. Tillsammans drev de tesen att det r�rde sig om bes�kare fr�n rymden.

Som sambandscentral valdes en kulle n�ra den plats d�r H�ger sade sig ha m�tt ljuset ett par m�nader tidigare. 50 hemv�rnsm�n, 17 personer fr�n FOA och 15 privatpersoner stod under Hardy Bornholms bef�l. Den 31 maj inleddes spaningen och personalen f�rdelades �ver ett n�gra kilometer stort omr�de utrustade med kikare, radiokommunikation och andra instrument. M�let var att dokumentera det man s�g.F�rst tidigt p� s�ndagsmorgonen den 2 juni var operationen �ver, d� med fler fr�gor �n svar som resultat. Tv� observationer av sv�rf�rklarliga ljus hade gjorts, men ingen hade blivit klokare.

1974 blev ett �r med m�nga rapporter om ufo �ver Sverige, ett fenomen som d� fortfarande kallades flygande tefat. Bara n�gra dagar innan G�sta H�ger och Hillevi Andersson var med om sina m�rkliga upplevelser hade en 15-�ring i V�rnamo tagit ett fotografi av ett kolsvart f�rem�l med kupol �ver grannens hus. Senare p� h�sten skulle flera polispatruller och en rad journalister under n�gra timmar se ett starkt lysande f�rem�l p� himlen s�der om Kinnekulle norr om Skara. I dag tyder dock det mesta p� att de misstog planeten Jupiter f�r n�got betydligt konstigare och 15-�ringens bild har ifr�gasatts av m�nga. Svenska f�rsvaret skulle sammanlagt registrera 21 rapporter under �ret och ufogrupperna betydligt fler.

Men vad var det d� som h�nde? Om det inte var milit�ra experiment eller ballonger? Om man inte tror p� bes�k av utomjordingar? Om vittnesm�len �r f�r m�nga och f�r oberoende f�r att det ska kunna handla om massp�verkan?

Svaret �r: Vi vet inte. �ven om flera av de ljuspunkter som s�gs sannolikt var astronomiska objekt och flygplan till och fr�n Arlanda saknar Vallentunah�ndelserna till stora delar �nnu f�rklaring.

Och 40 �r efter h�ndelserna lever minnet av ufov�gen kvar i Vallentuna. M�nga av dem som var med �r borta, men f�r dem som finns kvar �r g�tan lika stor i dag som d�.

� Vi kanske aldrig f�r n�got svar, s�ger Hillevi Andersson. Jag har grubblat p� vad det var i fyrtio �r nu.

av Clas Svahn �r reporter p� �Dagens Nyheter. Han �r ocks� vice ord�f�rande i UFO-Sverige som objektivt och utan f�rutfattade meningar unders�ker iakttagelser av oidentifierade f�rem�l i luften.